Långt innan reformpedagogernas århundrade kunde man, till min förvåning, läsa om delaktighet, fantiserande och engagemang. Det sägs att barndomen uppfanns i början på 1900 talet men här finns ett belägg för att barnets perspektiv upptäckts tidigare!

I pedagogisk tidskrift från 1879 kan man läsa en artikel som uppmanar lärare att få barnen att berätta och använda fantasin. Det skulle göra undervisningen mer nöjsam både för lärare och elev: ”/…/ om läraren ej så mycket lade an på ett noggrant återgifvande af innehållet, utan äfven begagnade de tillfällen, som kunde erbjuda sig att göra utflygter åt skilda håll, dit lärljungarnes fantasi kunde följa honom, dels sjelf berättande, dels uppmanande lärljungarne att förtälja hvad de kunde, äfven om detta ej strängt hörde till det föreliggande ämnet. Inbillningskraften framträder mäktigt och verkar lifligt hos den unge”. Författaren till artikeln hävdar att utan fantasin i undervisningen blir ”förståndigheten platt.”