För så där snart 20 år sedan upptäckte jag till min egen förvåning hur mitt muntliga berättande fångade elevernas uppmärksamhet på ett mycket påtagligt sätt i jämförelse med en beskrivning, tillrättavisning, förklaring, fråga eller till och med när jag läste högt ur en bok. I den förundran frågade jag, och en norsk forskare som vid det tillfället var i min klass, vad eleverna trodde det berodde på? ”Det är roligt!”, svarade de allra flesta. (Det gjorde min norska kollega förbryllad först…roligt betyder ju ”lugnt” på norska.)
Vad tror ni ”det är roligt” står för? Kan jag få några bra tips från er varför ”det är roligt” att lyssna på någon som berättar eller berätta själv för den delen?