Berättande och berättelser kan vara så otroligt mycket och för dem som funderar kring vad berättande kan vara så tänkte jag erbjuda några tankeverktyg. Efter att ha tittat igenom sex gamla Star Wars filmer så väljer jag ut följande tre sätt att tänka kring berättande, berättelser – narrativer.

1. De stora övergripande berättelserna som handlingen i filmen bygger på. Själva storyn, the plot, om hur Anakin förleds att gå över till den mörka sidan men räddas av sin son Luke i den sjätte filmen. Flera bihandlingar till exempel en om Leia och Hans Solos kärleksaffär. Den här narrativen är inte synliggjord och illustrerad ur ett metanarrativt perspektiv, som en berättelse, utan skapar själva upplevelsen av filmen, boken, med mera. Det finns åtskilliga typer av analyser att göra på den här typen av ”osynliga” narrativer ur ett etniskt- genus- eller postkolonialt perspektiv.

2. En annan narrativ som inom ramen för den övergripande berättelsen presenteras som en narrativ, en myt, är när Darth Sidious i den tredje filmen, berättar om en myt som rebellerna aldrig berättar för att sedan dessutom återberätta den för Anakin i syfte att presentera möjligheter med den mörka sidans kraft. Där är fokus på innehållet i berättandet – den mytiska berättelsen presenteras som genre.

3. I sjätte filmen återberättar C3PO, muntligt levandegjorda ( kroppsligen eller snarare robotligen), berättelser ur den större berättelsen för Ewoks , dessutom traditionellt vid en öppen eld, likt en scen ur ett klassiskt drama. I den scenen är själva berättandet i fokus och berättelsen i sig är inte själva poängen. Däremot berättandets kraft; – när C3PO berättat klart upptas rebellerna i Ewoks stam som deras fränder.

Gott Nytt År